Författare: Lars-Göran Dybeck
Förlag: Premium Publishing
Första upplagan 2008
192 sidor färg
ISBN: 978-91-89136-16-8
Tryckt av Fälth & Hässler, Värnamo

Recension från Eter-Aktuellt nr 1/2011

Radiogrammofoner – inte har väl dessa gamla tingestar någonting med DX-ing att göra? Jo, kanske ändå: för dem som inledde sin DX-bana på sextio- eller början av sjuttiotalet – och de är en del – skedde ofta DX-debuten på en av dessa apparater som då fanns i de flesta hem. I regel hade de en riktigt bra radiodel med långvåg, mellanvåg och kortvåg, åtminstone mellan 19 och 49 meter. På den tiden var den vanliga proceduren att man började med vad som fanns tillgängligt i hemmet och skaffade en trafikmottagare om intresset höll i sig och när ekonomin så tillät

– själv använde jag just en radiogrammofon och en annan bordsapparat som fanns hemma under mina första två år som DX-are.

Jag hade ingen aning om att det skrivits en bok i ämnet förrän jag hade en stund över i Borlänge för några veckor sedan. Eftersom vädret inte visade sig från sin bästa sida beslöt jag mig fär att tillbringa en stund på stadsbiblioteket där jag alltså hittade denna bok – och fann den mycket intressant. Då jag kom hem letade jag på Internet och fann att boken fortfarande finns att tillgå i öppna handeln. Någon kanske tycker att förlaget Premium Publishing verkar bekant och i så fall har denne någon rätt – det är samma förlag som gav ut Stick iväg, Jack! av Jan Kotschack och den har säkert åtskilliga DX-are läst. När jag ser vilka – förutom författaren – medverkat till att göra boken hajar jag till inför namnet Wille Wendt. För det verkar bekant från Waggeryds Radioamatörer i början av sjuttiotalet, jag vill minnas att han bodde i Bjerred då. Visserligen kan det vara en helt annan person, men troligen inte eftersom namnet är ovanligt. Det finns även andra likheter med Kotschacks bok. Båda avhandlar ett Sverige under den era välfärdssamhället utvecklades och Sverige var på väg att bli ett av världens rikaste länder. Sedan många år är den utvecklingen bruten och Sverige sjunker betänkligt i den statistik som rankar länder efter välfärd. Att det blivit så här är inte så svårt att förstå i och med de 36 systemfel som introducerades under Palmes år vid
makten och som fortfarande består. Men detta är en politisk diskussion – om än nog så intressant – som får föras i ett annat forum.

För att återknyta till radiogrammofonen så var den ett av den tidens tekniska underverk som ”alla” måste ha, inte minst för att visa att man hade råd. Då det begav sig kostade de vanligaste modellerna 500-2000 kronor och det ska ses i relation till en industriarbetarlön som då låg 700-800 kronor, plus det faktum att de var rätt vanligt att kvinnorna var hemmafruar. Då kan man också förstå att föräldrarna inte had råd att ge sina barn och ungdomar dyra presenter som DX-mottagare utan radiogrammofonen fick duga för det ändamålet också. Vilket den faktiskt i mångt och mycket gjorde, en av de stationer jag hörde på vår apparat av märket Philips var Radio Afghanistan som svarade med det QSL-kort som finns på annan plats i denna artikel.

På senare år har intresset för femtio- och sextiotalens design fått en renässans och det omfattar även radiogrammofoner (och för den delen bordsradioapparater) som formgavs för att passa in i ett elegant möblemang

– mahognyfanér var mycket vanligt. Naturligtvis är 50-60 år en lång tid och de flesta apparater har skattat åt förgängelsen – men mitt föräldrahems radiogrammofon lever vidare hemma hos min bror i Hagfors. Än idag kan man hitta dessa apparater – f.n. finns ett tjugofemtal ute på Blocket för priser mellan 300 och 1800 kr. Det gäller dock att finna en i sin geografiska närhet, för det här är tunga grejor – 30-40 kg är inte ovanligt…

Att köpa Lars-Göran Dybecks bok är billigare och enklare – den kan varmt rekommenderas och jag ger den fem antenner (av fem möjliga) i betyg!

Magnus jespersson