Broadcasting on the shortwaves 1945 to today Den amerikanske DX-aren och juristen Jerome S. Berg har lämnat ifrån sig ännu ett ambitiöst och gediget arbete – att beskriva radiostationerna på kortvåg och deras historia. Visserligen utifrån ett amerikanskt perspektiv, men skildringarna är ändock så allmänt hållna att de är mycket intressanta också för europeiska DX-ares öron. I förra EA beskrev jag Jerry Bergs bok om DX-arna och hur de organiserat sig och uppfattade sin DX-historia.

Den första delen i denna bok är en historisk översikt
– och det är också viktigt att påpeka – med en DXares erfarenheter- i vilken miljö som radiostationerna verkat i när det gäller de internationella världsbandsradiostationerna, deras hemmaprogram, religiösa och clandestinesstationer. Vidare om europeiska och nordamerikanska piratsändare. Slutligen får vi ta del av överblickar kring frekvensplanering, störsändare, SSB och DRM. I ett avsnitt berättas det också om hur den internationella kortvågsvärlden förändrades i samband med Sovjetunionens och Östblockets fall 1989-90. Vi får också följa utvecklingen med allt fler reläsändare och hur man då lånar sändare av varandra på ett sätt som tidigare varit ”politiskt omöjligt”.

Några noteringar om de stora sex
BBC – British Broadcasting Corporation
har ända sedan experimentsändningarna 1927 över Daventry och The Empire Service 1932 ansetts vara den starkaste och mest ansedda internationella rundradiostationen i USA och f.ö. även i övriga världen. BBC:s övriga sändare hemma har varit Rampisham (1941), Skelton (1943) och Woofferton (1943). BBC hade en mycket uppskattad avdelning för sändningar på bl a svenska under något decennium efter andra världskriget. 2001 föll BBC:s anseende i USA i samband med att de nordamerikanska sändningarna upphörde.

VOA – Voice of America
inledde sina sändningar på tyska till Europa 1942. Ända sedan sin början har VOA fått kämpa för sin roll
– antingen med ett journalistiskt uppdrag eller som ett propagandaverktyg, som skulle betona det positiva och befrämja regeringens officiella politik – i kongressen, hos administrationen eller bland de professionella journalisterna. VOA har under åren utökat sina sändare till en kedja av starka reläsändare på Filippinerna, i Tyskland, Grekland, Liberia, Marocko, Sao Tomé m.fl. platser. I konkurrens har amerikanska s.k. surrogatradioföretag tagit plats i olika delar av världen. Vi känner ju sedan gammalt till Radio Free Europe/Liberty. Utvecklingen har fortsatt med Radio Marti, Radio Free Asia, eller VOA:s omvandlade arabisktaland Radio Sawa och Radio Farda (Iran) samt Radio Aap Kidunya (urdu) och Radio Ashna (dari och pashto). Samtidigt har under årens lopp antalet engelskspråkiga sändningar successivt minskats ner i ett av världens största engelskspråkiga länder.

RCI – Radio Canada International
inledde sin internationella service 1945 och under många år sände ju RCI även på svenska. På klassiskt manér har RCI sedan utsatts för kontinuerliga budgetnedskärningar. 1991 ersattes de franska och engelska programmen med mestadels inslag från hemmaprogrammen och det populära ”SWL Digest” med Pip Duke lades ned. RCI har numera en betoning på immigranter och service till dessa i likhet med RSI.

Radio Australia
har ju haft ett rykte om sig att vara ”the friendly radio station”, som underhållit lyssnarna i decennier
-sedan 1939 med Australia Calling. Från 1946 till 1977 sändes världens troligen äldsta DX-program ”DX-ers Calling” parallellt med brevlådeprogrammet från 1940 till 1980. Keith Glover kommer vi ihåg. Vad jag inte tidigare var medveten om var att Raduio Australias program sedan andra världskriget varit mycket uppskattade och avlyssnade i Indonesien.

Och detta beroende på att folk sedan gammalt har ovanligt mycket kortvågsmottagare där och att också Radio Republik Indonesia sedan länge också nådde ut runt i hela sin övärld. 1983 slutade R.A. att sända till Amerika och Europa. Vankelmodet fortsatte år 2000, då Darwinsändaren uthyrdes till Christian Voice och därefter ändrade sig R.A. och återinhyrde tid.

Radio Netherlands
Holland var ju också ett av de första länder med internationell rundradio när Philips experimenterade med sändningar 1926 till nuvarande Indonesien, Surinam och Västindien. Efter kriget 1945 startades det internationella Radio Nederland Wereldomroep och ”Happy station” med Eddie Startz var tillbaka och som senare fortsatte med bl. a. Tom Meyer som programledare.

Radio Nederland utvecklade bl. a. genom Jim Vastenhoud relästationer på Bonaire (1969) och Madagaskar (1971) och på hemmaplan Flevo (1985). DX-arna blev mycket besvikna när RN lade ner det 19 år gamla ”Media Network” (Jonathan Marks), vilket ju efterträdde de 20 år äldre ”DX-Juke Box” (Harry van Gelder). Fortsatta nedläggningar har skett bl a de engelska sändningarna riktade till Europa osv.

DW – Deutsche Welle
Tyskland har ju också varit ett av de ledande inom internationell rundfunk. Experiment började i mitten av 1020-talet och 1929 öppnade Reichspost en av världens första kortvågssändare vid Zeesen, intill Königs- Wusterhausen, och i mitten på 1930-talet ”Deutscher Kurzwellensender” i vad som senare var Östtyskland. Efter kriget 1952 började Nordwestdeutscher Rundfunk reguljära testsändningar på kortvåg med en 20 kW sändare i Norden-Osterlog i namn av ”Deutsche Welle”. Deutsche Welle expanderade med sändare i Jülich (1956) och Wertachtal (1972) i Tyskland och med reläsändare i Rwanda (1965), Portugal (1970), Malta (1974), Antigua (1976), Montserrat (1977) och Sri Lanka (1984). I Östtyskland kom Radio DDR till 1953 och 1959 skapades Radio Berlin International, som bl a använde sändaren i Königs-Wusterhausen, Leipzig och en ny i Nauen fram till 1990. Sändarna övertogs ju sedan av DW. Även DW har senare inskränkt sina program på engelska till Nordamerika 2003 och Jülichsändaren är såld till en religiös station.

Andra stationer som Jerry Berg nämner, hedrande nog först särskilt Radio Sweden och han fortsätter sin uppräkning med större radiostationer som Swiss Radio International, Radio RSA, och Radio Austria International, vilka alla hade en stark signal på engelska. Andra stationer med ganska korta engelskspråkiga program som också nämns är Radio France Internationale, Radio Portugal, Radio Exterior de España, Voice of Greece, Kol Israel, RAI, och Voice of Turkey. Radio Norway, Radio Denmark och Radio Finland kan också räknas dit, när de sände på kortvåg. Radio Moskva och Öststaterna fick ju en helt ändrad situation efter 1990 och Jerry nämner särskilt Radio Prag. CRI – China Radio International har ju också blommat ut. Ja, det var lite av amerikanska synpunkter på internationell rundradio i en föränderlig värld. Shortwave year by year.

För kalenderbitare och för den som varit med och lyssnat på kortvågen, som jag själv fr o m oktober 1952 är boken ett ”gefundenes Fressen”. Själv hörde jag aldrig till de största ”fräsarna” inom DX men har haft stor nytta och glädje av internationell rundradio, men jag har ju hört andra berätta också och har väl läst en och annan DX tipsspalt under årens lopp. Jerry Berg har gått väldigt ambitiöst tillväga och analyserat amerikanska DX-tidningar och tipsspalter, men också sneglat lite på vad vi hört i Europa också. Många av
radiostationerna sättes in i sitt historiska sammanhang och resp. bakgrund. Längst bak i boken återfinnes varje omnämnt land och upprepat varje år där det förekommer i den årliga redogörelsen.

Vad hördes t.ex. 1952-1953?
Jerry Berg har i sin bok analyserat vad som hördes i olika kapitel såsom t ex kap 2 1945-49, kap 3 l950.59, kap 4 1960-69, kap 5 1970-79, kap 6 1980-89, kap 7 l990-99 samt kap 8 2000-2008, och varje kapitel är ca 50 sidor eller mer och varje kapitel är uppdelat årsvis. Jag började DX-a i oktober 1952 (Dux Radio Tangier) och jag har roat mig med att titta på åren 1952-53. Det skall också sägas att boken innehåller QSL som illustration på praktiskt taget varje uppslag och bara det är en spännande exposé på en bok som är på 488 sidor.

1952
Ur de 4 helsidorna kan jag endast plockat ut en bråkdel. Radio Eireanne kunde höras på 17840 kHz. Den 1 augusti invigdes Wavre nära Bryssel i något som var känt som The International Goodwill Station ORU inom Belgium National Broadcasting Service. OTC i Belgiska Kongo fungerade därefter endast som reläsändzare för ORU:s nord och sydamerikanska sändningar på t ex 9655 kHz. Radio Algeria kunde höras på 6145 kHz och 7280 kHz. Algeriet var då en fransk koloni till 1962. I Tangier sände Dux Radio en halvtimmes program på svenska över Radio Africa på 7126 kHz. The Iraqi BC station hade engelska program ”Date with Baghdad” för lyssnare i Europa kl 1415 på 11724 kHz. The Egyptian BC Service körde testsändningar på engelska och franska 13.45-16.00 på 9555 kHz (6 kW) Radio Clube de Angola startade en ny 10-kW sändare på 11865 kHz. Elfenbenskusten Radio Abidjan sände med l kW på 7210 kHz. WRUL i Boston i USA sändes från Hatherly Beach nära Scituate och kunde så småningom även höras på svenska. Den flytande radiostationen ”Courier” hade testsändningar i Panamakanalen, innan skeppet slutligen blev VOA Courier utanför Greklands kust.

1953
Internationella kortvågssändare på 50-100 kW fanns i följande länder: Argentina, Australien, Belgien, Bulgarien, Kanada, Kina, Tjeckoslovakien, Danmark, Finland, Frankrike, Franska Ekvatorialafrika (Radio Brazzaville), Storbritannien, Ungern, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Norge, Pakistan, Polen, Portugal, Sverige, Schweiz, Taiwan, Turkiet, USA, USSR, Vatikanstaten, och Jugoslavien. I Spanien och Nederländerna var effekten 40 kW.

Radio Tirana i Albanien började sända över sändare i Sofia under åtta år framåt. I november firade Radio Nederland 25 års jubileum med Eddie Starz´ ”Happy Station”programmet. Forces BC Service i Trieste kunde höras på 15125 kHz (både Italien och Jugoslavien gjorde anspråk på Trieste och det blev italienskt 1954). Radio Dakar hördes på 9560 liksom Radio Mogadishu med en 300 watts sändare på 7420 kHz. En ny station på 4965 kHz var Forces Broadcasting Station, Benghazi i Libyen, som började med 500 watt. Acción Cultural Popular, Radio Sutatenza i Colombia på 5060 kHz fick jag själv QSL från så småningom. I slutet av lämnade Argentinas internationella service, Servicio Internacional Radiofonica Argentina (SIRA) luften, och lämnade

kvar Radio Splendid på 11880 kHz, Radio El Mundo på 15290 och Radio del Estado på 9690 och 15345 kHz. Fiji Broadcasting Commission kunde höras på 6000, 3980, 7195 och 9535 kHz. Ja, detta var en liten provkarta och strängt urval, bara för att ge er en liten uppfattning, vilket hästjobb Jerry Berg har gjort för historiskt intresserade kalenderbitande DX-are. The changing shortwave environment

I Jerry Bergs avslutningskapitel analyserar han utvecklingen för internationella rundradiosändningar över kortvågen och rekapitulerar vad som hänt internationell rundradio sedan 1945. 1939 kunde lyssnare höra internationella utländska program från 25 länder. Efter kriget började en expansion både för de internationella kortvågsbanden och tropikbanden. Det kalla kriget var också en av de viktigaste faktorerna för den ökade aktiviteten på KV- banden. Hemmaprogram hade varit stort på bl a tropikbanden under och efter kriget. Men redan på 1970-talet försvann stationer från KV i Brunei, Fiji, Gambia, Martinique och Reunion. Och på 1980-talet försvann Andorra och Mauritius. Alaska kom dock till (brukar oftast räknas som eget land i olika landlistor), liksom Bhutan, Spanska Sahara, Lesotho, Marshallöarna, Namibia och Saipan. Efter 1988 hände ju ting på politiskt plan med omvälvningarna i Sovjetunionen och Öststaterna. Privata radiostationer växte fram på FM och MV. Störsändningar försvann från Europas scen och återkom i andra delar av världen. De internationella kortvågsstationerna började byta plats med varandra (Spanien från Kina, Kina från Schweiz, Nordvietnam från Kanada osv). En hel del religiösa stationer hyrde tid från Tyskland, Frankrike , England, Ryssland etc.

Från 1985
300 aktiva tropikbandssändare i Central- och Sydamerika och Västindien blev 2007 131, ett fall på 56%. I mitten av 1990-talet började också den dåliga ekonomin sätta sina spår. Det har alltid varit svårt att förutse framtiden, och inom kortvågen och mellanvågen har man tagit ett decennium i taget, oftast lite väl optimistiskt. Det senaste decenniet är det flera länder som är helt utan kortvågssändare, t ex de nordiska länderna, personal som gör utlandsprogram minskar, budgetskäl, konkurrens från inhemsk nationell radio och TV, tekniska utvecklingen med satellit, internet och webbradio och webbplatser. Det brittiska VT Communication och fler andra kommunikationsföretag kan ju få lönsamhet för hyra av sändningstid endast om det finns en tillräckligt stor radiopublik som lyssnar över kortvågen. Inte minst i våra dagar med kris i Libyen, i Mellanöstern samt Japan och om vi tittar tidigare på t ex krisen i Persiska viken och andra liknande kriser har dessa givit ett visst uppsving för kortvågen, då webbsidor och Internet stängs av eller störs. Olika ”gisslan” i Libanon, Gaza och Sydamerika har känt hopp när de över kortvågsradio hört att folk bryr sig och är engagerade i deras fall. ”Short wave will remain a specialized function, serving ever smaller audiences.”

”Now here was the miracle greater than on the shortwaves”, avslutar Jerry Berg sin bok.

Resenserad av Claes-W Englund